När mörkret lägger sig så är man inte så kaxig ute i skogen...
Fy vad man inbillar sig saker, de knäpper lite här och smäller lite där. Men de gör de ju i alla hus, fast när du är ensam så hörs de mer och håret på armarna reser sig.
Igår fick Annelie sova över och hålla mig sällskap och idag sover jag hos mamma och pappa. 
Visst jag klarar att sova själv i huset men de är inget vidare kul kan jag ju inte säga.
Jag saknar min Emil så in i norden... Fast de kan vara bra att vara ifrån varan lite också ibland så man verkligen inser hur mycket man tycker om den andra personen.... vem försöker jag lura ?! de är pest och pina :/

Men man måste få göra saker på sitt håll. Ingen bli lycklig av att inte få göra de man tycker om och de gör han ju nu. Igår sköt han en älg och idag en till. Redig pajk ;)