Inte varje dag man blir jagad av en grävling ?!?!?

Vid 22.30 tiden skulle jag hem från Annelie. Gick min vanliga väg och skulle gena över järnvägsrälsen.
När jag kommer över så hör jag de prasslar i gräset?
-Äh, de är en hare tänker jag och fortsätter.
Men efter några steg så står han framför mig. Den vit/svart/gråa bästen på fyra ben. De är nästan så att han dregglar en aning...

Jag som är på väg vänster försöker finta honom och springa höger över stationsgården.
Tror ni inte den lilla jävlen tänker samma sak farst tvärt om...?
Så jag får aset efter mig.

Jag springer och ropar med armarna i luften, hör riktigt hur han grymtar efter mig.
De enda jag har i huvudet är,
"får han tag på mig så släpper han inte innan de knakar"....!!!!

Grävlinga aset inser väl att han inte springer ikapp "Blixten" Nilsson så han stannar och vänder om.

Hahaha. Ja så kan de gå en fredagskväll i vår lilla by.
Men jag lever och nu ska jag söva!
Natti :*